Valasejd

Uråldrig trolldom bunden i skatter från jordens inre.

Varsamt utvalda stenar, kristaller och andra magiska ting skapade av naturens vidunderliga krafter.

  • Vala

  • "En völva eller vala (fornisländska: vǫlva, av vǫlr, stav, trollstav) är en "fornnordisk spåkvinna" eller "shaman" som i profetisk extas skådar in i framtiden. Flera völvor (valor) omtalas i den fornnordiska litteraturen. Mest bekant är den sierska som uppträder i Valans spådom (fornisländska: Vǫluspá), den inledande sången i den Poetiska Eddan. Den beskriver världens skapelse och undergång i nordisk mytologi. Ett annat exempel är beskrivningen i Erik Rödes saga kapitel 4 av hur völvan Torbjorg på Grönland gick till väga vid sitt siande. Ordet völva är en avledning av det fornnordiska ordet vǫlr, som är en rund stav. Man kan därför tolka ordet som "stavbärerska". Under förkristen tid var valan en högt aktad kvinna och de gravar som brukar identifieras som völvors har ofta rika gravfynd. Hon vandrade omkring i landet och välkomnades till folkets gårdar bland annat för att besvara framtidsfrågor angående kommande skördar etc. Detta gjorde hon under så kallad sejd, det vill säga att hon kontaktade andevärlden genom att försätta sig i trans." -Wikipedia

  • Sejd

  • "Sejd (fornnorska/fornisländska seiðr) var en sorts trolldom, som främst utövades i nordisk förkristen tid. Sejd gick till så att sejdaren (företrädesvis en kvinna) föll i trans genom att andra, oftast kvinnor, manade dennes skyddsande att komma till dennes hjälp. När väl kontakt med andevärlden etablerats sökte sejdkvinnan svar på frågor om väder, framtiden, skörd och krig. Man lönade sejdaren efter förmåga och sejdaren drog sedan vidare mot nästa gård." -Wikipedia

Vala

"En völva eller vala (fornisländska: vǫlva, av vǫlr, stav, trollstav) är en "fornnordisk spåkvinna" eller "shaman" som i profetisk extas skådar in i framtiden. Flera völvor (valor) omtalas i den fornnordiska litteraturen. Mest bekant är den sierska som uppträder i Valans spådom (fornisländska: Vǫluspá), den inledande sången i den Poetiska Eddan. Den beskriver världens skapelse och undergång i nordisk mytologi. Ett annat exempel är beskrivningen i Erik Rödes saga kapitel 4 av hur völvan Torbjorg på Grönland gick till väga vid sitt siande. Ordet völva är en avledning av det fornnordiska ordet vǫlr, som är en rund stav. Man kan därför tolka ordet som "stavbärerska". Under förkristen tid var valan en högt aktad kvinna och de gravar som brukar identifieras som völvors har ofta rika gravfynd. Hon vandrade omkring i landet och välkomnades till folkets gårdar bland annat för att besvara framtidsfrågor angående kommande skördar etc. Detta gjorde hon under så kallad sejd, det vill säga att hon kontaktade andevärlden genom att försätta sig i trans." -Wikipedia

Sejd

"Sejd (fornnorska/fornisländska seiðr) var en sorts trolldom, som främst utövades i nordisk förkristen tid. Sejd gick till så att sejdaren (företrädesvis en kvinna) föll i trans genom att andra, oftast kvinnor, manade dennes skyddsande att komma till dennes hjälp. När väl kontakt med andevärlden etablerats sökte sejdkvinnan svar på frågor om väder, framtiden, skörd och krig. Man lönade sejdaren efter förmåga och sejdaren drog sedan vidare mot nästa gård." -Wikipedia

Naturen som helgedom

Överallt omkring oss finns spår efter våra förfäders ritualer. Vi ser dem i resta stenar, hemliga deponeringar i mossar, i hällristningar och i gravfynd. Människan har alltid förhållit sig till det fördolda. Genom jordens och naturens ting knyter vi åter band med våra rötter. Låt naturen åter bli vår helgedom, vörda och respektera Henne och njut av de skatter hon skänker oss i form av solljus och månsken, mat, vatten, luft och magi.